Nu har jag bänkat mig och kikat igenom den skakiga modevisningen för sommarkollektionen 2010. Och jag måste säga att jag är lite förvånad!
Spontant känns det lite som om Odd Molly varumärket håller på att hamna i gråzonen, blivit osäkert på sig själv, försökt tillgodose fler potieniella kundkategorier, på gott och ont, i denna kollektion.
Kläderna är vackra, men modellerna, hur har de tänkt här?
Vad har hänt med den vackra, oberoende Mollykvinnan ,som man alltid kände att varumärket bestod till så stor del utav? Den barfota, tidlösa kvinnan, som likagärna kunde vara gammal som ung, strl 0 som strl 4, hemmafru som affärskvinna. En vacker kvinna, som jag kunde identifera mig med? Som kvinnan på bilden, henne kunde jag se och tänka - så vill jag se ut när jag kommer upp i hennes ålder! Kvinnan vi alla kan bli genom att älska oss själva varje dag vi sätter på oss dessa vackra kläder och finner nya spännande kombinationer?
En trådsmal, hårdsminkad 19årig fotomodell är inte vad jag personligen förknippar Odd Molly med! Runt trippande på skyhöga silvriga skor känns det bara - känns hemskt att skriva - fel! Kläderna bärs av många olika människor, det har jag full förståelse för, men varför får detta inte avspeglas på årets modevisning? Som jag hann se på filmen, upplevde jag det som om det mestadels var långa, nästintill anorektiska, modeller i strl 0, vackra Helena Christensen givetvis udantagen. Var är alla de underbara självständiga kvinnorna i strl 2-4 som varumärket Odd Molly är IRL för mig? I alla fall om jag tittar mig omkring i min vardag?
Nej, fram för mer "naturtrogna" och vardagliga modeller igen. Skippa den blåa ögonskuggan, vilket fick mig att tänka på en hård kväll på Reperbahn istället för ett vackert Mollyplagg, och fram för äldre och yngre, smalare som lite rundare, vackra kvinnor på nästa visning. Det är trots allt vi som är kunderna, och känner inte vi igen oss på catwalken, är det lätt att känna man tillhör fel kundkategori om ett tag när man kommer in i butiken och skall pröva en strl 3.
