Varför det då, kan någon vacker Mollyklädd läsare säkert undra?
Ja, det är precis det som är problemet - att jag nu börjat ställa mig själv just denna fråga: Varför sålde jag det egentligen?
Vid tiden för avyttrandet kändes det så rätt så - varför skulle jag ha en sådan dyr klänning hängandes i min garderob?
Hur skulle jag kunna motivera för mig själv att det skulle det hänga ett plagg för 5.000:- i garderoben som ej skulle få komma ut och lufta sig speciellt många gånger? (Det var vad jag trodde då.)
Med vilken rätt skulle jag ha en sådan dyr klänning i min ägo? Frågorna var många, samvetet över att ha köpt ett sådant dyrt plagg, som jag inte riktigt såg användningsmöjligheterna med då gjorde sig påminnt, och whoops - så hade jag sålt klänningen. Den blev såld bums annonsen kom ut - till ett kanonpris - och jag kände mig nöjd för stunden.
Då kändes tillfredställelsen stor, nu känns tomheten större!
SNÄLLA, kom tillbaka till garderoben riktigt ropar mitt inre ibland.
Så kära läsare, om det mot all förmodan, finnes en läsare som har en ÄKTA Never forget the reason i strl 2, och då menar jag en utav de 163 exemplar som den tillverkades i, ingen trist kopia som florerar med jämna mellanrum på Tradera och Blocket, så hör av dig. Jag hade varit dig evigt tacksam.
Den klänningen har jag aldrig ens sett IRL. Men den är ju helt underbar. Hoppas du hittar den igen.
SvaraRaderaJag förstår att du grämer dig trots priset. Ibland gör man dumma saker som känns rätt för stunden och du visste inte då vad du vet idag, att den skulle kännas så unik nu och så åtråvärd för många (jag själv inkluderad). Ja den var dyr, ja den är väldigt fin och speciell och kanske skulle man inte använda den jätteofta men det var som Malena sa, en klänning för väldigt speciella tillfällen. Det är ganska roligt att ha ett sådant plagg faktiskt, jag hade gärna haft det. Hoppas, hoppas du och vi andra som letar efter den kanske någon gång kommer över den!! Min fråga är bara hur man vet att den är äkta. Visst man kan fråga om inköpsställe men har du något annat tips?
SvaraRaderaKram Ina
Men åh, vad trist att du känner så :-(. Det där är något jag har funderat en hel del på. Jag har ju nyss börjat köpa Molly-kläder och håller samtidigt på att försöka gå ner i vikt och då vet jag ju att många av kläderna kan komma att bli för stora. Nu när jag läser här hos dig så känner jag att det blir nog till att anlita en skräddare i de fall det går. Min första Lovely Knit i bomull och stl 3 är redan alldeles för stor, men kan inte göra mig av med den ändå... Hoppas du hittar din klänning!!
SvaraRaderaÅhh har du haft en sån.. *dåndimp*
SvaraRaderaHoppas du finner den igen!
KRAM
Men din tokfranska! ;-) Hade du en sån! och sålde den?ÅH!!!Stackars dig, jag förstår dig verkligen- både hur du tänkte då och hur du känner nu.
SvaraRaderaGjort är gjort och medan du väntar på en igen så får du glädjas åt tanken att just DU har ägt en av dessa 163, det är det inte många som har gjort. Du njöt säkert en massa då den hängde i garderoben - lev kvar i det så länge!!!
kram på dig
Rara du, förstår att du ångrar dig!!
SvaraRaderaHåller tummarna att den dyker upp ( skulle absolut vilja ha den själv)
massor med kramar
Åh, jag blir alldeles ledsen i själen för din skull...denna vackra dyrgrip sålde du??!! Nåja, man ska inte gråta över spilld mjölk! Den kommer kanske åter. Njut av att du faktiskt varit en av de 163 lyckliga istället :D Stor kram!
SvaraRaderaJa, fast i det långa lopper är det ju bara en klänning. Den är oerhört vacker, det håller jag med om. Och visst kan jag förstå din känsla i och med att den bara gjorts i 163 ex. Men - välj att njuta av alla fina plagg du har istället för att vara ledsen över det du inte har :) Jag försöker hela tiden tänka så. Har inte alls råd att köpa så mycket OM och jag önskar mig massor av plagg. Men nu hittade jag Taradiddle för en tid sedan och den var min dröm. Försöker fokusera på den och inte på att jag är toksugen på en Lovely Knit just nu! *skrattar* Försöka går ju i alla fall!
SvaraRadera